För det första så går hon. Ordentligt. Men inte när vi ser. När hon tror att ingen ser så går hon som bara den, men så fort hon märker att någon ser sätter hon sig på rumpan.

Hon kryper inte det minsta normalt. Hon har ena knät i golvet och sen kör hon på med foten på andra benet. Detta smarta trick ger henne en ledig hand så hon kan bära runt saker samtidigt.

Hon är väldigt givmild. Håller hon i något och man säger "tack, tack" så får man det. Oftast tycker hon att Silvio kan behöva en napp så hon trycker in en i munnen på honom.

Pussas vill hon också bara göra i smyg. Om hon ska pussa mig eller Silvio går det inte för sig om den andra ser på, utan bara när hon är ensam med den föräldern.

Sen var det det där med att hålla handen. Det är mycket viktigt att ingen blir utlämnad. Som om hon håller i min eller Silvios hand letar hon genast reda på den andra personens hand så att hon kan hålla i båda samtidigt. Rättvist ska det vara.

Efter mycket velande fram och tillbaka är det nu bestämt, imorgon jobbar Silvio sitt sista arbetspass. Vilken märklig känsla på något vis.
Jag har liksom hunnit vänja mig vid tanken, jag har inte jobbat på över ett år och hade inga större ambitioner att komma tillbaka efter min flräldaledighet. Jag ville gärna ha en annan sysselsättning, men behöll min anställning just in case.

Så, ähh.. vet som vanligt inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta mer än att det känns lite märkligt.

En svettig Emma och en yrvaken Lovisa är nu hemma igen. Allt gick superbra. Pratade lite om förlossningen och om jag har några speciella önskemål. Nu gick ju förra snabbt och smidigt så jag har inte fått något direkt negativt som ska tas hänsyn till utan det är bara min kanylfobi som får en liten notis.
Bebisen låg helt klart på rätt håll nu. Jag anade nästan det för det var full kalabalik i magen i lördags, något utöver det vanliga så det kunde inte vara så mycket mer än något slags försök att lägga sig tillrätta.
Och som jag sa, det är ju efter förlossningen allt jobbigt börjar, än så länge är ju allting bra.

Lovisa hade som vanligt svårt att somna i natt, men det gick till sist. Men inte så länge. Sen vaknade hon och var ledsen. Silvio hämtade in henne till oss och hon somnade nästan omgående på hans bröstkorg och sen sov hon mellan oss resten av natten. Sist något sånt hände var i våras eller nåt. Hon vill verkligen inte sova tillsammans med oss.
Dock måste hon blivit väldigt utvilad för hon vknade ganska tidigt och var pigg. Det kan man inte direkt påstå att jag är däremot. Supertrött. Och Lovisa kommer väl passa på att sova sen när jag måste vara vaken för dusch och så, ska till barnmorskan i eftermiddag.

Lovisa stylade till frisyren nu på kvällskvisten. Jag vet inte om resultatet blev helt lyckat, men hon är så rackarns söt så allt klär henne .

En sak slog mig nu när jag i föregående inlägget skrev om vår fantastiskt hela innedörr. Vi ska ju få en liten upprustning av lägenheten under nästa år. Upptakten till det hela är att de måste fixa avloppen, samt att ingenting är gjort sen husen byggdes för 40 år sedan. Det märks. I det hela är jag nöjd, men så finns det en del saker som verkligen tyder på slitage. Typ ingen av gerderoberna går att stänga riktigt då låsanordningen är sönder, någon kökslucka hänger på halv stång, rejäla hål i emeljen. Och ja, nu även dörrar där faneret släpper.
Kort och gott behövs det en upprustning. Vad får vi för det då? Jo, en hyreshöjning. Eftersom standarden på lägenheten ökar. Det känns helt befängt. Under 40 år borde ju rimligtvis bostadsbolaget satt undan någon slags renoveringspeng, det är ävl knappast någon nyhet att bostäder behöver renoveras ibland? Men icke. Vi ska vara glada och tacksamma, samt betala 6000 kr om året för något sådant.
Helt galet egentligen när man tänker efter.

Nädå, det kan vi knappast begära av en sån liten skit, men hon är expert på att dra fram en massa saker, öpnna lådor och ta fram. Och av någon alednign är det sen vi som får plocka undan . Nu kanske varken jag eller Silvio är bästa  pesonerna att föregå med gott exempel i stökfrågan, men ändå.

Nu blev det lite paus i att leka på rummet. En av dörrarna hänger inte ihop som den ska. Längst ner sitter faneret löst och flisar upp sig så katten hjälper mer än gärna till emd att dra loss stora flisor. Snart hänger väl hela lägenheten ihop med tejp och lim.

Jag lyckades sova en stund till. Det hjälpte inte helt, men det hjälpte. Jag sover ju inte helt bra på nätterna då jag tillslut får alldeles ont i höfterna och ingen sovställning duger. Men, men. Nu är det inte långt kvar så det känns inte allt för jobbigt att härda ut. Bara en månad ungefär.
Lillskiten har också stigit upp tillslut. En riktig sjusovare det där. Undrar vem hon brås på? Hon har fått en rejäl portion gröt och är nu hur glad och pigg som helst så vi ska gå och leka lite. Det kan behövas.

Annars blir det inte så värst mycket action idag, presenten från Silvio fick jag ju för ett par veckor sedan. Pappa kommer och firar mig i helgen, och mamma ska ju klura på vad jag ska få i 25-årspresent .
Jag ska hämta Silvio på jobbet idag. Han hade en massa stora grejer som behövde fraktas hem. Det började lite stillsamt med att han vunnit några vaser eller krukor eller nåt i ett lotteri. Lugnt så långt. Sen hade han fått en stor julkorg nu i någon säljtävling eller vad det var och den var just för stor för att han skulle kunna få med den på cykeln. Så han beklagade sig över detta igår och jag undrade lite stillsamt varför han inte bad mig hämta honom så hade det varit fixat.
Sen var det någon vinst till, men den har han inte fått än, men det var hotellnätter eller nåt sånt. Får väl se vart de leder. Det kan ju vara nåt bra som kan vara en liten resa, eller nåt som är lämpligt att ge bort till några andra som kan behöva en liten resa.

Jag borde ju rimligtvis blivit visare på något vis, det har ju hänt massvis under det gågna året. Jag har fått min älskade dotter, blivit gravid igen, lärt mig det mesta om hjärtebarn, varit i London för andra gången, haft massa trassel med bilar, börjat spela WoW osv osv. Det räcker så. Jag hade stort baluns när jag fyllde 25, jag lever fortfarande på det . Om jag låter dagarna passera obemärkt så kanske jag lyckas stanna tiden en smula.

Annars då? Fick i Lovisa lite vätska igår till sist. Mjölk funkade tydligen bra. Skönt att något på vätskemenyn passade lilla damen. Hoppas hon vill ha välling sen igen när förkylningen släpper. Dessutom somnade hon något tidigare i natt, klockan vara bara strax efter 2. Minsann. Det känns som ett framsteg jämfört med senaste veckan.
Jag har jätteont i huvudet nu, har nog sovit lite dåligt inatt så jag tänkte ta en sväng till under täcket och försöka sova lite, Lovisa sover nog ändå någon timme eller två till så jag ska passa på,

Lilla fröken har ju anammat en väldigt udda dygnsrytm. Det är väl bara att härda ut, någon gång vänder det ju igen. Såhär såg hon ut igår mitt i natten när hon inte var det minsta sugen på att sova. Tokungen. Sen sov hon bort hela dagen idag.

Av någon outgrundlig anledning vill hon inte sitta vanligt i stolen heller utan ska alltid dra upp fötterna. Även när hon äter.