Sin vana trogen vaknade Lovisa även inatt, men den här gången räckte det med lite mat så somnade hon om igen utan större krusiduller.

Sen var det biten med avsaknad av bilder i bloggen. Skitungen är glad trots förkylning.

Varken orkade eller hann inte fixa håret ikväll. Så ingen idolbild på mig idag. Imorgon kanske. Nu är det snart dags för mig att följa Lovisas exempel och sova. Fast först ska jag äta lite frukt så Silvio kan klaga på att jag äter upp all frukt. Äsch, lite vitaminer är väl bara bra.

Så, nu har Hannah varit här ett par timmar och umgåtts samt klippt mig. En riktigt rejäl bit av håret är nu av. Riktigt skönt. Det var så fruktansvärt slitet och hemskt, men nu är det bara fräscht hår kvar. Tack!
Ikväll ska det fortsättas med färgning, både jag och SIlvio ska färga håret och jag ska fixa brynen också så att de passar med håret. Kalas.

Men nu blev jag mest förvånad. Sitter i godan ro och betalar räkningar. Får ihop det bra och inser att vi överlever ett tag till. Går vidare till efakturorna. Där kom den lilla överraskningen. Bilskatt. 1860 kr. Man tackar. Okej, lite klantigt av mig att inte veta vilken månad jag ska betala skatten, men ändå. Man får i runda slängar någon vecka på sig att betala det där. Och bilen ska ju gå den också så jag får snällt betala.
Annars brukar man veta ungefär när man ska betala då skatten brukar föregås av en besiktning. Det räckte då tydligen med påställningsbesiktningen Roberto gjorde. Hepp.
Skoj ska vi ha. Men efter en snabbkoll så fixar vi detta också.

En snorig och grinig Lovisa. Hon var inte täppt och sånt på dagen utan det verkar komma på nätterna. Jaja, det går väl över som allt annat.
Jag tycke rlite synd om Silvio som inte hade sovit särskilt länge när han skulle iväg till jobbet i morse, men det är väl så det är.

Efter en, eller snarare ett par veckor med tråkmat, ätbar, men oinspirerad och jäkligt, jäkligt tråkig tänkte vi oss något lite godare idag. Jag pinnade iväg till affären så kvällens meny blir fläskfilé i kantarellsås med potatisgratäng och lite sallad. Gott, gott. Tyvärr har man aldrig råd med sånt här längre. Jag minns när jag pluggade, jag fattade aldrig grejen med nudeldieten, jag åt skitbra mat hela tiden. Relativt billigt var det också. Matpriserna har verkligen gått upp. Nu kan jag ju bara drömma om att äta sån mat varje dag. Konstigt. För inkomsterna är ju något större nu. Eller nä. Det var de ju inte. Studiestöd med ett par extrajobb gav en relativt bra standard.

Tror inte jag kom fram till nåt alls i det där inlägget. Jo, söndagsmiddag var det ja. Det är lite präktigt. Som att bo hemma igen. Då var det alltid stek på helgerna. Utom när jag och pappa bodde själva. Då var favoriträtten lövbiff, pommes och påsbea. Tur att mina smaklökar förfinats något sen dess .

Det blev mindre bra med sömn i natt. Lovisa var som sagt rejält snuvig och gnällig. Efter en lång stund uppe somnade hon som tur var om och vi fick sova några timmar till. Dock blir man ju aldrig helt utvilad när sömnen blir så uppdelad.
Idag låter hon lite bättre och inte lika täppt, håller tummarna att det var det värsta och att hon blir bättre.
Idag ska vi vara tråkiga och städa en massa, katten börjar bli allt för oregerlig så det blir en ordentlig genomgång av köket. Nu har den rackaren börjat hoppa upp på bänken också och där kan han hitta nån gammal halvrutten matrest i diskhon eller så. Låter han den ligga kvar där? Nej, han äter upp den. Sen spyr han. Helt ologisk följd va?
Vi måste hitta någon bra lösning för sophantering också. Han river ju sönder soppåsar och äter ur dem. Sopskåpet är nu väl försglat, men det är så väl förseglat så att det är för krångligt att öpnna även för oss. Skulle vara skönt med någon fristående anordning som han ändå inte kan ta sig in i. Jäkla katt alltså. Han får ju hur mycket kattmat han vill och är pigg glad och välmående. Vad tusan ska han med sopor till?

Snor, snor, snor. Och ingen sömn. Lovisa sover bara korta stunder, annars är det pip, gnäll, gnyl och allt annat jobbigt. Stackarn är väldigt täppt i nästan. Det släppte när vi fick bort lite snor, men det är lättare sagt än gjort. Dels slammar det igen på en gång och dels avskyr hon verkligen alla våra tappra försök att få snorfritt i näsan.
Antar att det kommer bli en lång natt, jag som redan känner att ögonlocken är smått omöjliga att håll uppe.

Det är nog lättast att definiera det så .

Vi började dagen lite stillsamt med att tanka, köpa nytt tanklock och sen åka till Babyproffsen. Det var tydligen fler än oss som också var dit idag för att köpa babysaker. Vi hittade tillslut en stol som verkade vettig, dessutom var det erbjudande på den denna månaden så den var lite billigare och i en udda färg. Men vem bryr sig om färgen egentligen. Stolen kommer nästa helg då den var slut på lagret. Toppen!

Efter det var det som sagt dags för Kosta Outlet. Det var förmodligen både första och sista gången som Silvio åkte dit, men vem hade förväntat sig något annat? Han köpte ändå ett par jeans, en kavaj, en hatt, lite böcker och en termomugg. Jag köpte ett par jeans, 200 spänn för ett par mammajeans från POP. Billigt så det förslår.
Vi försökte oss också på att äta, det var dyrt och inte alls gott.
Sen hem igen.

Nu har vi köt lite hårfärg. Jag tänkte passa på att färga håret imorgon när jag ändå blir klippt. Silvio tänker göra ett tappert försök att inte vara gråhårig i några dagar, vi får väl se hur det går den här gången. Sist gick ju färgen ur ganska snabbt ur de gråa partierna.

Nu blir det bara att ta det lugnt, kanske spela lite WoW eller nåt.

Det är väl bara i vårt bostadsområde följande kan utspela sig? Tre kille av uppenbar utländsk härkomst står ute i ösregnet den 24 oktober vid den allmäna grillplatsen och grillar. Det luktade dock gott . Jag slutar aldrig att förvånads och förundras. Kanske är det inte så konstigt som jag tycker?