Som tidigare sagt var det lunchdejt bestämt med SIlvio, lite bakvänt med lunch 16:45, men, men. Sushi skulle det bli. Regnade gjorde det, men skam den som fuskar med bil eller buss. Jag gick. Vi käkade. Jag insåg att det skulle vara för smärtsamt att gå hem också så jag tog bussen i den riktningen.
Lufsade runt lite på stan, men hittade inget av intresse, försökte välja nåt roligt pyssel på Panduro, men det var för mycket att välja på så det slutade utan någonting.
Roligaste idag var ett gäng killar som klagade på hur hemskt det var inne på Kicks, det luktade en massa så de fick ont i huvudet, hela killgänget tvärstannade och tände sina cigg så fort de kom utanför dörren. Hehe…

Imorgon ska vi kika på ny bilstol åt Lovisa, hon har ju gott och väl växt ur den hon har. Hon har ju fortfarande stöd för rygg, nacke och huvud, men hon sitter inte bra i den så nu ska det äntligen bli en ny. Skulle blivit tidigare, men lite bilhaverier stoppade de planerna. Efter det ska vi bege oss till Kosta Outlet, Silvio har aldrig varit där. Han har varit på jakt efter nya jeans i en evighet, men hittar inte sånna han vill ha på stan. Så då är väl sista utvägen att åka till ett ohippt ställe. Vi gör ett försök.

Den här lilla trudelutten får representera denna lilla lönefredag. Motivering saknas egentligen. Låten har också en central roll i en av historierna i Pappersväggar, en bok som för övrigt rekommenderas. Även om det rekommenderas att man läser Hanteringen av odöda först.

Då ska vi till Lund, ni vet vad som gäller .

Gick en liten sväng igår för jag var tvungen, har ganska ont idag. Jag tänker ändå gå idag också. Jag får vila imorgon istället, nä just det, ska ut på lite äventyr imorgon också. Well, well. Idag har jag bokat in lunchdejt med Silvio, lunchdejt innebär visserligen runt klockan 17, men det blir lagom. I samband med det tänkte jag ta en sväng på stan och kika lite. Mest för att slå ihjäl lite tid, och ibland blir det en bonus om man hittar något. Men nuförtiden är det bara Lovisa som får saker .

Allt beror på hur man ser det.

Stephanie Meyer – New moon

Baksidetext: For Bella Swan, there is one thing more important than life itself: Edward Cullen. But being in love with a vampire is even more dangerous than Bella could ever have imagined. Edward has already rescued Bella from the cluthes of one evil vampire, but now, as their daring relationship threatens all that is near and clear to them, they realize their troubles may be just beginning…

Jag tycker: Det som gjorde boken bra var Edwards frånvaro i stora delar av den, äntligen blev det lite handling istället för en massa tomma, sliskiga kärleksförklaringar sida upp och sida ner. Det var faktiskt bra, jag tyckte om handlingen och alla nya saker som sattes i rörelse, fler och mörkare hot. Som sagt, inget at klaga på där. Sen kommer jag till slutet, och då är han där igen som en liten blodigel, Edward. Suck. Kan Bella sluta uppföra sig som ett litet handlingsförlamat våp i hans närhet? Jösses det är 2000-tal, men rollerna dem emellan är så jäkla sereotypa så man har sett dem i bok efter bok genom hela litteraturhistorien. Är det inte dags att ändra på det nu? I synnerhet eftersom boken ursprungligen är en ungdomsbok, här hade författaren jordens chans att göra något så mycket bättre, men nej. Och ni andra som diskuterat att jag inte han bli blint kär i Edward pga jag har mitt på det torra. Nej, jag hade faktiskt inte känt mer sympatier för honom hur toksingel jag än hade varit. Och då måste man visst tycka om Jacob istället, den andra manliga alfahannen i böckerna. Vad vore en klassisk kärlekssaga utan två kombatanter? Men nä, jag ger inte mycket för Jacob heller. Så vad kan man säga slutligen? Jo, jag kommer läsa nästa och nästa bok också för jag är jäkligt nyfiken på vad som händer med allting annat, så jag får väl ‘snabbspola’ genom Edwards sliskigheter. Jag menar, i de två böckerna jag läst, finns det någonstans Bella inte beskriver Edward som perfekt, perfekt leende, hans perfekta bringa, hans perfekta händer osv sov. Heeeela tiden. Det blir lite enformigt. Jag tänkte säga att det är mänskligt att ha brister, men då han är en vampyr så kanske han inte har några, enligt henne…

Tiden då Jon slängde ur sig detta citat i tid och otid är oförglömlig. Så här kommer ett litet klipp som ingår i kategorin Tradimus/Aditronostalgi.

Eftersom Lovisa varit så ohyggligt gnällig och jävlig på kvällarna så jag har varit helt slut när Silvio kommer hem och kan ta över bytte vi taktik idag. Jag kom på att hon sällan är så grinig när han jobbar tidigt. När han jobbar tidigt brukar han bara ge henne lite välling innan han sticker till jobbet. Nu är han ju hemma några timmar först och kan leka och busa med henne. Vi kom på att han fick låta bli lekandet och busandet så kanske hon inte saknar honom lika mycket sen när hon tröttnat på mig. Än så länge funkar det faktiskt. Hoppas verkligen att det var så enkelt.

Kameran är inte längre på vift. Den låg under sängen. Konstigt ställe för en kamera. Givetvis blev det fotografering av min finaste lilla karamell.

Nu har jag nästan läst ut New moon, tidigare idag hade jag en mailkonversation med NIna. Snacka om att vi har helt olika uppfattningar. Jag tyckte att den här boken var bra tills det där slebbot Edward dök upp igen. Nu är det ju bara snuttiplutt igen. Kanske skulle ta mig igenom de sista sidorna nu och skriva en mer genomgående analys istället.

Den lilla Freudianska felsägning vilel Silvio hålal för sig själv, men efter gårdagens mobbing av mig så är den alldeles för bra för att inte bli offentlig.

Katt*** bet sönder den sista nappen till Lovisas nappflaska som det var tillräcklgit stort hål på för att hon ska kunna dricka välling. Silvio fixade det genom att göra ett lite större hål på en annan napp. Hursom, han ska sen förklara vad han gjorde.

- Man liksom drar den upp och ner i hålet så gummit skavs bort…

Och där någonstans såg han bara ett nöjt flin hos mig och skrek ‘håll käften’ och gick.. hihihii