Alltså, jag tror aldrig jag vänjer mig vid hur mycket tvätt, disk och stök det blir med fyra personer. Jag är liksom konstant överväldigad. Jag tror att det ska vara som förr, när jag bodde själv och hade tvättid varannan vecka. En maskin med mörka kläder och en med lakan och handdukar. Ibland slog jag på stort efter långt sparande och tvättade en halv maskin ljusa kläder också. Det var då det. Nuförtiden är det ett måste att tvätta en maskin om dagen för att det inte ska svämma över med tvätt och det är ju ganska lätt att räkna ut hur ofta det sker. Det kan ju liksom gå några dagar ibland och då ligger det helt plötsligt tvätt högt och lågt i badrummet.

Nåväl, vad ville jag säga med det? Förmodligen ingenting. Bara att jag är lite less på allt ibland. Att det aldrig tar slut. Lite andrum tack!

Det blir ju inte bättre av att pissnissen Tassan använder tvätten som toalett. Så j ä v l a äckligt. Men jag tror inte att han tycker om Silvio. Taskigt, men sant. När Silvio var i Stockholm hände inte en enda “olycka” och det satte genast igågn när han kom hem igen. Förhoppningsvis har vi en person på gång som är sugen på kissemissarna. Det vore ju himla fint om de får bo hos någon där Tassan trivs med livet.

Det ska jobbas hela nästa vecka för min del och med sommarschemat som kickar igång blir det något längre dagar, men jag slutar liiite tidigare. Dä blir nog bra dä mä. Min axel strular fortfarande till och från. Brukar inte ha kläm just där utan brukar alltid få bakom skulderbladet så att ryggen känns koko, men det gör ändå mindre ont. Ny säng var det ja .

Alla utom barnen blev trötta av vårt skogsäventyr, de är lika lattjo som vanligt och jag försöker tjata dem i säng. Imorgon och fyra veckor framöver är det nytt dagis de dagarna de behöver omsorg. Hoppas att det fungerar bra. Jag blir alltid lite orolig att de inte tar hand om Victor ordentligt, ja Lovisa också såklart, men det är ju lite speciellt med Victor.

Jag ska försöka runda av kvällen med lite tvättande och om jag slår på stort blir det även städning av badrummet. Men bara kanske .

Jag vet inte hur JAG har lyckats få så hopplösa betongungar, men jag anar att Silvio är inblandad på ett eller annat sätt.

Idag skulle vi ge oss på lite skogsutflykt i Bokhultet. Det har ju liksom funkat bra innan när vi varit där samt att det kändes snällt att göra något Casper kunde hänga med på plus att det skulle ge samma hund lite övning i att åka bil.

Så vi åkte och gick i några minuter. Sen började Victor panika över en mygga. Och det fanns ju mer än en mygga i skogen. Så snart stortjöt han och ville bara åka hem. Från bilen till Sundet hade vi ungefär 1 km att gå och han var tröstlös. Vi hade med lite fika, men det ville han inte ha, han ville bara hem så det slutade med att jag fick gå och hämta bilen och så åkte vi hem igen.

Så roligt kan vi ha det. Lovisa tjatade hela morgonen om att hon ville till stranden. Jag vill minnas att hon satt på stranden och lipade en timme förra sommaren för att det fanns flugor. Sommaren känns ganska värdelös .

Den där elektrikern kom till sist. Vi är ju gamla bekanta sen förr, han har ju varit här en del då det strulade en massa med vår porttelefon efter renoveringen. Nåväl, jag glömde fråga honom om det var han som fixat all el i lägenheten då vägguttagen oftast hänger på halv stång.

Sen gick vi ut. Det var invigning av lite nya grejer som jag funderar ett tag över vad det är för något och det visade sig vara en parkouranläggning. Och sen är det någon slags klättervägg och så har det gjorts en sandfotbollsplan. Lite av varje alltså så efter att vi varit i lekparken gick vi och spanade in allt det nya. Victor tyckte jag skulle skutta runt som de där rutinerade parkourkillarna. Jomenvisst serrö, i ett annat universum kanske. Nu tar vi igen oss, fixar lite tvätt och väntar på att Silvio ska komma hem.

När de ringde igår och undrade när de kunde komma och kolla sa jag att det går bra när som för jag ska inte iväg på något. Nu känner jag lite att en tid hade ju varit bra så jag slipper vara hemma och passa hela dagen. en bra grej hade ju varit att rasta barnen ordentligt innan det börjar ösregna. Eller kanske gå till affären. Eller ta en dusch. Ähh. Varför är väntar jag då? Jo, har man hund måste man typ vara hemma för de går inte in till någon med hund. Och rasta hund och barn samtidigt brukar vara precis världens sämsta grej så det undviker jag gärna. Vi blir bara arga på varandra.

Så vi väntar.

Armen är bättre idag. Lite ömt fortfarande så jag ska nog inte ge mig på tyngdlyftning eller något så jag klämmer till den där nerven igen, men jag fungerar ganska normalt igen.