Ganska innehållsrik dag

Idag så pass att jag kunde kliva ur de obligatoriska mysbyxorna och använda mascara. Jojo, en sån dag minsann. Fast det började mindre bra. När jag satt hemme i godan ro (fortfarande i mysbyxor) kom Silvio hem. Jag blev lite förvånad, med sig hade han Victor. Lillbäbis var visst lite hängig.

Sen for jag till skolan. Det var seminarie idag, vi skulle bli lite bättre på medarbetarsamtal. Och eftersom jag inte hade någon större erfarenhet av det sen innan lärde jag mig säkert något.

Hem igen med gasen i botten för att hämta Lovisa.

Under kvällen har jag och Silvio, okej mest Silvio pillat med min webshop. Det skulle ju vara ganska fint om den kom igång snart och jag har väl varit lite långsam med det. Nåväl, nu är den på gång och ger vi det några dagar till så ska nog allt fungera. Just nu försöker jag få till bra betallösningar sen ska allt kategoriseras och texter ska skrivas. Lärorikt om något. Just nu orkar jag dock inte mer, är trött efter lite sömn och ganska så fullspäckad dag.

Posted in Skola, Sparkling Things, Vardagsliv | Leave a comment

Den stolta modern

Efter att ha hört ett mantra från Victor sägandes “Dumma mamma” så var det dags för utvecklingssamtal om Lovisa. Och det var ju lite trevligare. Att hon älskar att rita och måla var ju inte direkt en nyhet för mig, men jag fick höra vad hon gjorde för bilder på dagis och de är visst imponerade över hennes förmåga. Hon ritar inte bara bilder utan har en hel historia i sina bilder och kan berätta hur mycket som helst om allt som händer. Jag är glad att det finns något hon älskar att göra och som ger henne ro. När hon ritar är enda gången hon verkigen kan koncentrera sig. Och sen var det ju en del mindre bra saker också, men de var jag ju bekant med sen innan då det är exakt likadant hemma så vi kämpar vidare och gör det bästa av situationen.

Hon är bra fin, min lilla flicka.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Konsumenträtt

Jag vet inte ens om det finns egentligt intresse för att veta vad du har för rättigheter som konsument, kanske är det något ni själva googlar om det behövs. Nåväl, jag kan ändå dela med mig lite för det inträffar relativt ofta att jag märker hur lite folk känner till sina rättighter och hur lite butikerna känner till sina skyldigheter.

Mitt första exempel är helt verkligt, för det handlar om mig själv. Jag köpte skalkläder till kidsen på Lager 157, så långt allt väl. Tills vi förra helgen såg att en tryckknapp lossnat på Lovisas jacka. Inte okej på en jacka som är använd ett fåtal gånger. Det blir givetvis reklamation i det fallet. Reklamera gör man direkt till butiken inom skälig tid. Skälig tid är ju ett flytande begrepp, men inom två månader från att felet uppstod är vad som avses med skälig tid i det hr fallet.
Hemma hittade jag inget kvitto, men ärligt talat behövs inget heller. Det är det som är det fina med att reklamera en vara, man lämpar över en hel massa ansvar på butiken.
Nåväl, jag gick in med jackan och påtalade felet, jag upplyste tjejen om att jag inte hade något kvitto, men att det gäller en reklamation och då behövs inget kvitto. Hon såg ganska ställd ut och undrade vad hon skulle göra. Jag sa att hon kan laga jackan eller byta den, det är upp till butiken, jag struntar i vilket bara det slutar med att jag har en hel jacka. (Inser hur himla otrevlig jag låter när jag skriver, men jag lovar, jag var trevlig.)
Då hon inte verkade särskilt van vid att hantera reklamationer frågade hon om jag ville ha avdrag på priset. Nej, allt jag ville ha var en hel jacka. Och eftersom hon inte visst vad hon skulle göra fick jag hämta en ny jacka. End of story. Fast hon påpekade en extra gång att jag måste ha kvitto.

Nej, det behövs inget kvitto vid en reklamation. En reklamation är när det har uppstått något fel på varan och den är använd enligt instruktionerna.

Det finns även något som kallas öppet köp. Vad säger lagen om det? Inte ett dugg faktiskt. Öppet köp är ingenting du som kund har laglig rätt till. Butiken kan lämna öppet köp för att vara hygglig. I de fallen ska reglerna för det finnas på kvittot.

Men hur fungerar det när man handlar på nätet, eller kanske blir uppringd av en telefonförsäljare då? Då har man en ångertid på sig. Den är 14 dagar från det att du har mottagit varan eller informationen om tjänsten (tex ett telefonabonnemang). Du kan dock inte skicka tillbaka en vara du använt och sen hävda att du ångade dig. Lika lite som du kan köpa ett par kalsonger, använda dem och sen lämna in dem på öppet köp.

Hoppas att det var till hjälp och att du kommer känna att du har lite mer koll i shoppingdjungeln.

Posted in Övrigt | Leave a comment

Mitt favoritprogram är tillbaka

Jag känner mig aldrig så smal, hälsosam och i form som när jag kollar på Biggest loser, och nu är det tillbaka. Synd att jag åt lite godis innan. Jag är verkligen ur form. Jag har nog ingenting alls att skylla på egentligen, annat än dålig karaktär. Och att jag och Casper är världens sämsta motionsteam då vi bara är halta båda två. Jag har ju min bråkande häl och han har en sträckning eller något, inget allvarligt, men han haltar så det blir ju inte direkt långa skogspromenader. Vi har hört efter med veterinär också och det finns inget att göra egentligen, bara vänta. Han är ju spretig i benen minst sagt så när det var halt och eländigt så snubblade han runt, slog volter och allt möjligt. Lagom tills det är på väg att gå över halkar han iväg ibland. Men, men. Det blir nog bättre snart, det tycks vara på bättrinsgvägen.

Annars då, fick in en laddning smycken idag igen. Imorgon när det är dagsljus tänkte jag ta lite snyggare bilder på dem, se svår ut i motljus eller vad man nu gör när man leker modell ;) .

Fler bilder finns att beskåda på http://www.facebook.com/SparklingThings eller maila mig på emma@emmut.se om något är av intresse.

Posted in Hund, Sparkling Things, Vardagsliv | Leave a comment

Mina skatter

Jag må klaga och gnälla när det känns hopplöst, när barnen bråkar och stökar. Men man får det också, man får skälla, gnälla, klaga och tycka att det är skitjobbigt. Det är helt okej. Jag kan säga att jag inte älskar mina barn mindre och vill sälja dem som slavar trots att de skriker och bråkar en hel dag. Jag har aldrig ångrat dem, aldrig, inte ens yttepyttelite. Jag har aldrig tänkt att det hade varit enklare utan dem. Så trots att jag kan tyckas vara både hjärtlös och otacksam så är jag verkligen inte det.

Det finns två minimänniskor som är de aboslut bästa knasbollarna i mitt liv och det finns inget jag inte skulle göra för dem. Men visst ingår det att tycka det är skönt att lämna dem på dagis, det är okej att dra en suck av lättnad när de somnar på kvällen och det är mer än okej att hitta på roliga saker utan dem.

Ibland kommer kärleksförklaringarna oväntat. Igår fick Lovisa för sig att hon skulle pussa på min mage. När jag frågade varför hon pussar mig på magen så svarade hon som om det var den mest självklara saken i världen: “För att jag älskar dig”. Och det är väl lite så, för mig är det den mest självklara saken i världen att älska mina barn.

Posted in Övrigt | Leave a comment

Nya tag

Sådärja, efter ännu en omgång med en massa ledighet väntar en vecka fullproppad med pluggande. Ingenting annat, bara skola, skola, skola. Jag ligger inte så värst mycket efter, inte mer än vad jag kan ta igen på max en dag så det känns ganska okej ändå, de där veckorna när Silvio jobbar helg blir alltid lite aviga tyvärr.

På jobbet är det så himla lite att göra så det blir inget jobb den här veckan, det är ganska stressande. Vi kan ju leva på Silvios lön, men det är inte särskilt roligt och hamnar väl egentligen på ganska exakt existensminimum eller strax under så det är lite kämpigt, tur att vi är vana ;) .

Posted in Skola, Vardagsliv | Leave a comment

Och söndagen

Idag jobbar Silvio kväll så det är minst sagt vilda västern idag. Barnen är precis hur pigga som helst och jag är precis hur trött som helst. Jag har försökt motivera mig ungefär hela dagen till att göra något, men blir bara trött av allt skrik och gap. Jag vet inte vilket som är bäst, att de bråkar eller överens. Idag är de överens och de når helt ny nivå av hittepå och högljudhet.

Jag hade tänkt röja lite här hemma, nu är jag beväpnad med sopsäckar, tror det finns en hel del att slänga som blivit liggandes.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Än så länge

07:59 vaknade jag, tittade på klockan och undrade vad Silvio gjorde i sängen. Det sista jag frågade honom innan han somnade var om han ställt väckarklockan. Om det blev fart på honom? Det kan man säga. Hoppas att han inte blev allt för sen till jobbet.

Sen har det rullat på i sann vilda västernandra, precis som när Silvio jobbar. Vi har varit ute ett par vändor och njutit av solen, köpt lördagsgodis, sålt kursböcker jag aldrig kommer läsa och lite sådär.

Sen fick jag en himla lust att röja och rensa här hemma, men hittade inga sopsäckar så jag nöjde mig med att plocka undan lite och dammsuga. Röjandet får väl hända imorgon istället.

Sen har jag grubblat mycket på vad vi ska göra med Tassan. Han har mer eller mindre hela tiden visat missnöje och kissat på olämpliga ställen, oftast bara på saker som låg i badrummet. Sen vi fick Casper har det blivit värre och värre. Han kissar på allt och är så himla missnöjd med att bo hos oss. Jag orkar inte ta upp allt, men ptja, det finns ju en anledning till att vi vill ha en ny soffa, barnens kladd går ju alltid att tvätta bort. Och sen är det inte särskilt roligt att vara i ett hem som alltid stinker kattpiss i varierande grad, det är inte så kul att mötas av diverse överraskningar i form av pölar. Vi har satt ute lite annonser om att katterna skänkes, men det är inte så lätt att hitta ett nytt hem. Sista utvägen blir väl tyvärr att avliva Tassan om hani nte kan flytta till något ställe där han trivs bättre, flyttar han så flyttar han tillsammans med sin syster, avlivas han stannar Kattja såklart kvar. Himla jobbigt beslut, men vi har kommit till en punkt där vi fått nog.

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

Liten pojke med halvt hjärta

Idag slog det mig igen. Det där jobbiga. Att Victor bara har ett halvt hjärta. Det är så lätt att glömma när sjukhuset inte längre är en vardag. Trots att vi pratar om det varje dag är det så mycket som blivit normalt för oss, blivit vardag. Och vi är så himla fast i det, nuläget. Framtiden är så abstrakt.

Men så är vi ju med i Hjärtebarnsfonden, världens bästa förening för alla som på något vis har ett barn med hjärtfel i sin omgivning. Och de skickar ut en tidning några gånger om året som är urbra. Och ger en käftsmäll samtidigt.

I den nyaste numret står det bland annat om skolidrott. Och det kommer ju bli aktuellt om några år. Hur kommer det fungera? Det finns ju inte en chans att Victor kan prestera så bra idrott som ett friskt barn hur mycket vilja han än har. Och så ska det ju få vara. Idrotten ska få vara mer rolig än ångest. För hur kan ett barn få ett rättvist betyg om hen inte kan prestera? Det är ett problem med hjärtbarnen. Victor har dessutom ett väldigt nytt hjärtfel, nytt i det avseendet att det inte finns några vuxna med felet att tala om. Det var först under 1990-talet det  var möjligt att ens hjälpa barn med enkammarhjärta så det är fortfarande mycket som är okänt.

Och appropå idrott var det det där med siming. Jag har ju inte haft så mycket anledning att tänka på det. När vi är på stranden föredrar Victor att sitta i vattenbrynet och gräva, det är Lovisa som vill erövra oceaner. Så det där med simning har varit ett ickeproblem, men så stod det att det kan vara knepigt med simning för även vanliga simbassänger i simhallar är för kalla. Ja, sånna som Victor har ju inte lika lätt att syresätta sig och de blir fortare nerkylda, och ärligt talat tycker jag att det kan vara lite kallt i bassänger. För Victor och hans likar kan det bli på tok för kallt och det blir ingen simning. En dålig lärare avfärdar det som pjåskighet. Och detta är ju dilemmat, läraren tycker att det är pjåskighet, barnet presterar inte, betyget blir dåligt.

Hur sjutton tacklar man framtiden?

Posted in Victors hjärta | Leave a comment

Hej på dig helgen

Ja, det gick snabbt. Helgen blir väl inte så mycket helg och vila för min del, Silvio jobbar så jag kommer att ha fullt upp. Den här gången tror jag väl ändå att vädret är med mig så att vi kan vara ute och röja mycket, det brukar ge lite mer harmoniska barn.

Kvällen blir ganska lugn, Silvio är på afterwork på sitt jobb, barnen spanar in Bolibompasiten och jag terroriserar facebook. Allt är alltså som vanligt.

Lite snyggheter från Sparkling Things kan ni gotta er i under helgen :) .

Posted in Sparkling Things, Vardagsliv | Leave a comment