Jag hann knappt vakna i måndags så ringde Lovisas fröken och sa att Lovisa var hängig och behövde hämtas. Liten trött och snuvig tjej hämtades och sen var vi hemma både måndag och tisdag. Trots ihängande snuva var hon pigg nog för skola igen på onsdagen.

Victors födelsedag gick finfint, han blev glad för presenterna han fick och var överlag väldigt nöjd och glad, om än otålig .

I fredags var det dags att hämta hem Victor, han var väl inte i allt för bedrövligt skick och jag hade ändå bara en timme kvar att jobba så det kändes mest skönt att komma hem lite tidigare när det var fredag. Men förkyld är han ju, den lille mannen och mitt i en hostattack var det bara mamma som gällde så därför fick personalen på fritids ringa mig.

Idag har det varit lördag och vi har hunnit med en del. Victor skulle ju absolut jaga pokémons så det gjorde vi, inte fullt så länge som han ville eftersom han ville gå två kilometer till för att knäcka ett ägg, men vi andra var en ganska butter skara så han fick ge sig .
Vi fixade även lite ridkläder till Lovisa. Hon börjar på ridlekis imorgon. Det var på barnhabiliteringens initiativ det blev just ridlekis. Hon har velat börja på ridskola ett tag och jag som är sådär inbiten i hästeriet tycker nog att ridlekis är lite i fjompigaste laget. Dock inser jag ju fördelarna med det också då det inte ställs några krav på färdigheter utan det till största delen handlar om att lära sig hur det fungerar i stallet och sådär, sen är det en liten stunds ridning. Jag vill ju gärna hoppas att hästar är motiverande nog för Lovisa så att hon inte tappar suget när kraven kommer, det har ju gått lite sissådär med hennes tidigare val av aktiviteter.

Nu är det dock alldeles för sent för mig egentligen så jag borde verkligen krypa ner under täcket och försöka hinna sova lite innan de små vaknar. Det är väääldigt tidiga mornar den här veckan eftersom jag satt dem på hård omprogrammering av dygnsrytmen. Än så länge somnar/vaknar de lite för tidigt för att det ska vara idealt, men det är ruskigt skönt att slippa tjata dem i säng om kvällarna och att det faktiskt är de som väcker mig på morgonen när de varit vakna ett tag och tycker att det nog är dags för mig också att vakna .

Nu är det den tiden på året då det är fullt upp med barn som fyller år. För en vecka sedan fyllde Lovisa år. Jag firade henne på morgonen innan hon skulle till skolan eftersom barnen skulle till Silvio efter skolan. Hon blev glad för vad hon fick, hon fick bland annat pengar vilket passade henne bra för nu har hon fått ihop så mycket att hon kan köpa en efterlängtad leksak. Hon har länge trånat efter en Hatchimal, men de var slutsålda överallt redan innan jul så det blev ju ingen i varken julklapp eller födelsedagspresent, men när de är tillbaka i butikerna kan hon köpa en för presentpengar.

Igår (lördag) hade Lovisa sitt födelsedagskalas för sina kompisar. Hon sa själv att det var det bästa kalaset ever och det låter ju lovande så jag hoppas att hon är nöjd, det var mycket bus och fina presenter.

På tisdag är det dags att fira nästa buse och han kommer förhoppningsvis bli nöjd över presenterna han får av mig då jag vet att det är sådant han önskar sig.

Det är alltid så mycket roligare när andra fyller år, det är så himla kul att leta upp bra presenter och få fira andra. Väldigt mycket bättre än att själv fylla år.

Julen gick fint. Barnen fick hur mycket julklappar som helst och var alldeles till sig, precis som det ska vara när man är liten. Det var verkligen fullt ös och som traditionen påbjuder låg jag på golvet och byggde lego större delen av julafton.

Sen blev det nyår. Nyårsafton blev inte riktigt som tänkt då mitt tilltänkta sällskap hörde av sig på förmiddagen och meddelade att han drabbats av magsjuka och behövde hjälp med mediciner så istället för att planera något gott att äta blev det en sväng till apoteket och sedan hem till soffan för att chilla mig igenom nyårsafton. Det var riktigt skönt att bara ta det lugnt, jag behövde verkligen vilan, men såklart lite trist att det inte blev något annat. Sånt är livet och det kommer fler nyårsaftnar.

På något sätt känns det himla skönt med ett nytt år för mig personligen. Det gångna året har jag mått så fruktansvärt dåligt, jag har bara varit trött och ledsen hela året. Jag hoppas att det vänder och att jag kan må bra och känna mig som mig själv igen. Jag saknar ju liksom mig, inte för att jag någonsin varit den där superglada, positiva människan, men jag vill slippa att ständigt vara så himla ledsen och må dåligt. Jag vill bara känns mig tillfreds med vad jag har och orka vara den bästa mamman till mina barn.

Imorgon kommer de små yrvädren hem igen och det längtar jag verkligen efter. Hur intensivt det än kan vara och hur trött jag än är så känns det alltid bäst när de är nära, alla små roliga samtal och alla kramar är det bästa som finns. Eftersom de fortfarande har jullov kommer de tidigt på morgonen och sedan lämnar jag dem på fritids efter lunch för jobba ska jag ju ändå göra. De fick lite ledigt förra veckan på grund av sjukdomar som inte var så allvarliga i slutänden, men kräks någon är det ju hemma som gäller för att vara säker, särskilt nu när det går så mycket magsjuka.

Det känns lika märkligt varje år när allt och alla drabbas av julhysteri. Jag liksom bara orkar inte. Jag älskar julmat, och jag älskar att umgås med familjen några dagar, jag älskar att ge bort paket. Men liksom allt det andra, plocka fram en massa julpynt som snart ska bort igen, trängas i affärer och stressen.. den där stressen.

I Victors skola tycks de ha pratat en del om julfirande och hur det kan vara så han försöker lura i mig att han inte alls bryr sig om några julklappar för det viktiga är att vara tillsammans och umgås med nära och kära. Jojo, det finns liksom ingen som redan på julaftonskväll börjar göra upp listor för vad han vill ha nästa jul, det finns liksom ingen annan som längtar, räknar efter och tjatar som just Victor. Jag hoppas att han blir glad på lördags trots att klapparna inte är viktiga .

För klappar har handlats och slagits in. Det känns som om det blir ett par riktigt bortskämda barn i år, och någon gång ska de väl få skämmas bort lite också. De kämpar på så hårt under året med allt runt omkring och de har tagit min och Silvios separation förhållandevis bra. Så att vi kanske råkar överösa dem med julklappar… det får vara så i år. Det känns som om de är på sluttampen av att önska sig leksaker, de blir ju äldre och då är det annat som blir viktigt att önska sig istället.

I år har jag valt att inte ta julledigt. Jag har ändå i barnen i mellandagarna så det känns lite onödigt att slösa en massa semesterdagar på den ledigheten, jag kan lika gärna jobba istället och spara semestern till något roligare än att sova. Därmed inte sagt att jag inte gärna skulle vilja sova bort en vecka .

Nu får det allt bli sova för det ska klaras av några timmars jobb imorgon också innan det är dags att få en släng av julhysteri.

Eller hänt och hänt, jag får det att låta som om mitt liv på något vis varit mer spännande och händelserikt än vanligt. Så är inte fallet. Förra lördagen var det julfest med jobbet, det är enda jobbfesten vi har på året så den blir ju alltid intressant. Nu har ju många slutat så vi var kanske lite färre än tidigare, men det blev bra ändå. Jag som lyckats dra på mig en förkylning försökte att ta det någorlunda lugnt, om inte annat är det ju skönt att slippa allt för mycket baksmälla dagen efter. Kom i säng vettig tid och slapp baksmälla så jag är nöjd, att jag hade en kul kväll också var ju bara bra.

Veckan har varit intensiv med kidsen. Jag och Silvio har gått på en liten föräldrautbildning om ADHD i fem veckor så i torsdags var sista tillfället. En himla bra introduktion till det här med att få saker och ting att fungera när man har någon med ADHD i familjen. Det känns också skönt att liksom ha varit inne på rätt spår när det gäller hur jag hanterar barnen även om jag inte på något vis är perfekt och det blir som jag tänkt alla gånger. Tyvärr har jag inte oändligt tålamod, men det blir bra för det mesta och det är det viktigaste.

Ett luciatåg har också betats av, Lovisa hade luciatåg med sin skola redan i torsdags. Det är väl för att alla årskurser som vill ha tåg för sina familjer ska hinna med så det var lite tidigt, men ändå fint och sådär.

Sen har väl veckan överlag varit ganska kort jobbmässigt då jag valde att stanna hemma torsdag och fredag. Den där förkylningen alltså, själva känslan av att vara sjuk har ju gått över för längesedan, men sen kommer det där med slem i luftvägarna vilket resulterade i att jag natten till torsdag knappt sov något utan mer ägnade mig åt att hosta tills jag kräktes. Sjukt oskön känsla. Tänkte att det är lika bra att stanna hemma och försöka bli frisk, den där hostan i kombination med allt damm, flåsande och vad det nu är på jobbet kändes inte bra. Kan väl inte påstå att det känns så värst mycket bättre nu, men ska väl ändå ta mig samman och jobba som vanligt på måndag. Känner mig ju liksom inte sjuk, men kroppen orkar inte riktigt när inte andningen fungerar som den ska, sen hemska hostattacker på det. Nåja, en dag till att vila.

Jag är minst sagt världens sämsta bloggare, eller sämst på att uppdatera kanske snarare är sanningen. För det blir ju lite så, tiden rinner iväg, barnen är större och behöver lite mer privacy och jag lever ett ganska ospännande liv .

Kent, var som sig bör helt fantastiska. Jag hade ju inte förväntat mig annat och mina favoritlåtar spelades så jag var mer än nöjd. Det var en väldigt trött jag som sen körde hem. Jag kände mig ändå pigg och sådär när jag satte mig i bilen, men tröttheten kom ganska snabbt ändå. Sen var ju väglaget lite lurigt så jag vågade inte köra hur fort som helst, men jag tuffade hemåt i maklig takt och allt gick fint.

Förra helgen var jag barnledig på riktigt och hade ingenting alls inplanerat. Det känns som det varit mycket inplanerat i höst så en helt tom helg kändes ovanligt. Det ville min kollega ändra på så hon tog med mig på fest på lördagen. Det finns ändå något kul med att gå på fest sådär oplanerat för det finns inga som helst förväntningar och då kan man liksom inte få tråkigt för allt kan bara bli roligt. Och fy tusan så kul vi hade. Alldeles lagom och jag var inte hemma allt för sent heller och slapp baksmällan dagen efter. Lite seg bara, men vem är inte det efter fest. Skön helg helt enkelt.

Denna helgen har hittills varit ganska intensiv. Lovisa skulle på skoldisco igår och därefter skulle hon följa med en kompis hem till hennes pappa och sova över där. Det är ju något vi pratat om ett tag, sen har det inte riktigt blivit av. Pappan bor på annan ort typ sju mil bort så kompisen är ju där varje helg. Nu har ju Lovisa sovit över hos kompisen en gång innan, då hos hennes mamma, men nu blev det långfärd och sova över hos pappan. Det innebar att jag och Victor åkte dit och hämtade henne i eftermiddags. Allt hade gått toppen och det känns ju alltid bra så hon är välkommen fler gånger när det passar.

Som om inte det var nog har vi även ägnat helgen åt att vara kattvakter då Silvio åkt till Göteborg. Lite sällskap behöver ju det lilla livet så han har fått mat, gos och sällskap.

Nu är det en väldigt trött jag som ska ta igen lite sömn innan det är dags att kicka igång helgens sista dag med allt vad det innebär. Det borde innebära att jag orkar leta fram adventsstakar i förrådet, men det känns lite oklart om det kommer hända .

Det är full rulle som vanligt i mitt liv, är det inte det ena så är det det andra. Vad som blir lidande är tyvärr sömnen och det känns som om jag ständigt ligger på minus. Med barnen blir det inte mycket vila, inte något jag anklagar dem för – jag älskar ju när de är hemma för då känns allt rätt.

Saker har ändå hunnits med i veckan. I tisdags var jag dels med Lovisa till tandläkaren och därefter blev det byte till vinterdäck. Skönt att ha de båda punkterna avbockade. Idag skulle jag ge mig på något nytt, det var dags för en föräldrautbildning om ADHD, detta var det första av fem tillfällen och jag kände att jag mest satt och nickade instämmande till det mesta. Jag hoppas att utbildningen är riktigt givande och till hjälp för oss.

Imorgon är det äntligen fredag, alltid lika efterlängtat. Lite extra efterlängtat är lördag för då ska jag till Malmö och kolla på Kent. Det där med Kent tycks ju dela in befolkningen i två läger och jag tillhör ju rimligtvis det lägret som ser fram emot att gå på en konsert. Det har varit lite trassligt för oss det här med biljetter. När de först släpptes i våras låg jag hemma med influensa och hade all tid i världen att köa för biljetter, när det äntligen var min tur var det slutsålt. För inte så länge sedan släpptes extrabiljetter så jag hörde av mig till min partner in crime så att vi kunde styra upp det, tyvärr var biljetterna till Växjö slut, men Malmö är kanske inte så dumt det heller. På lördag bär det alltså av. Och lite tur i oturen var det väl ändå för Växjöspelningen krockar med jobbets årliga julbord – något som inte får missas.

Idag fick det äntligen bli en sån där lugn dag. Det var kanske dåligt timeat med vädret då det var superfint och soligt höstväder så jag hade ju tänkt mig lite uteaktiviteter som att höstfixa min kolonilott och byta till vinterdäck på bilen. Men idag tog orken slut så det fick bli vila, jag som kände mig pigg på förmiddagen blev supertrött sen. Och så är det väl, behöver kroppen vila så behöver den oavsett väder. Dock läste jag att det ska komma vinterväder i veckan så däcken hade ju behövt komma på.

På kvällskvisten skulle vi på spökrunda. Victor hade fått en lapp om det i skolan och var superpepp. Så vi gick dit och det var fint ordnat och så, de anpassade skrämselnivån efter ålder på barnen. Victor som är rädd både för mörker och höga ljud gillade det inte och även om de skrämdes snällt ville han snabbt ut igen och var ganska ledsen. Han påstod att han sett en läskig clown. Inte för att jag eller Lovisa såg någon, men ändå. Nåja, avbruten runda och lte tröst. Ut och jaga lite pokémons på hemvägen och sen är allt bra igen, hoppas att lillskrutt vågar sova sen.

Ännu en sån där fullspäckad lördag är avklarad. Alldeles för tidigt i morse tvingade jag mig att stiga upp för jag hade bokat ett bord på barnloppisen. Att få med sig två lördagströtta barn var första utmaningen. Att underhålla samma lördagströtta barn i 4½ timme var en ännu större utmaning, men det gick det också. Jag var bra trött efter den upplevelsen, men ändå skönt att det gick lite plus. Barnen ville ju såklart passa på att köpa lite saker de också när det ändå fanns lite att fynda.

Efter det där med loppisen plockade vi upp Silvio som skulle hämta sin katt han skaffat sig. En så himla lugn och fin katt, den var inte alls orolig eller något i bilen utan la sig tillrätta och somnade på hemresan. Lovisa var väldigt glad över att få ett husdjur så det kanske är något positivt för henne under hennes pappaveckor, en liten kisse att mysa med. Innan vi hämtade katten skulle det ju kommas på ett namn. Första förslaget var Henrik. Kanske inte ett typiskt kattnamn, det omformulerades till Sten-Henrik för att slutligen utmynna i Bowser.

Kvällen har varit ungefär som man kan förvänta sig av en kväll efter en lång och intensiv dag. Trött mamma och trötta barn. Nu tänkte jag ge mig på det där med att sova. Imorgon är inget inplanerat under dagtid och det ska bli så himla skönt. Jag siktar främst in mig på sovmorgon, längtar som attan efter att få sova ut. Hur det blir med den saken återstår att se för det kliar i näsan och jag nyser en del så kanske att en förkylning ligger och lurpassar.