Jag blir lika förundrad varje gång över hur himla mycket energi barnen har. Jag tror att de tar min energi också för jag har då rakt ingen, känner mig snarare tröttare. Kanske inte så konstigt när det är så vansinnigt intensivt. Det har varit upptåg nonstop hela helgen och nu känner sig den här mamman väldigt slut som artist. Vila inför ny arbetsvecka var det visst inte tal om .

Visst är det egentligen bra att barnen är så kreativa och påhittiga, det är ju liksom inga dåliga egenskaper. Dessvärre ställer de till med så himla mycket under tiden så jag skulle behöva vara vaken hela natten och städa. Nu är ju inte vara vaken hela natten särskilt rimligt på något sätt så det får bli lite undanröj av det värsta, det blir ju ändå stökigt snabbt igen. Lättare att städa när de inte är hemma så får jag leva i en illusion ett litet tag .

Imorgon är det årsdagen för min pappas bortgång och det är så himla påtagligt. Saknaden har varit enorm det här året och det är så många gånger jag velat ringa och berätta saker, men fått stoppa mig för det går ju liksom inte. Jag har fått lära mig att pappa inte finns längre mer än i hjärtat och minnena.

Att jag haft ett omvälvande år för mig själv också har väl inte gjort det lätt heller, det är i så många situationer jag liksom hade behövt pappa, för att prata av mig, bolla tankar eller bara få uppmuntran. Jag får vara min egen nu och det går bra ibland och mindre bra ibland.

Förra sommaren inledde jag min semester med begravning, en jobbig upplevelse på så många sätt. Sen dess har det varit mycket med barnen, Lovisas utredning, jag har separerat och jag har blivit kär. Nu är det sommar igen och inte långt kvar till semestern, ännu en sommar utan pappa.

Jag försöker att i mångt och mycket tänka och göra som pappa, han har alltid varit en förebild för mig, jag har så många fina minnen om tokiga saker vi gjort.

Vi brukade läsa böckerna om Loranga, Mazarin och Dartanjang. De var så himla roliga minns jag. Just nu pågår en utställning på museet om böckerna och annat, Lovisa har varit på den med skolan och vill dit igen. Och jag kan liksom inte, för det sitter så mycket minnen i det som jag inte är redo för. Bara bra minnen såklart, men saknaden blir så påtaglig.

Imorgon är det skolavslutning för barnen. Lite trist är att de har avslutning samtidigt, men på olika skolor så vi får helt enkelt dela upp oss. Jag kommer att vara Lovisas utmärkta sidekick. Detta blev bestämt idag då hennes fröken ringde och var lite orolig för hur det skulle gå imorgon då Lovisas humör varit lite svajigt under veckan. Det där hänger ihop med hennes diagnoser och ibland blir allting fel och det får det så jag har sällan hört någon bli så lättad som när jag sa att jag kunde ha 100% fokus på Lovisa imorgon och se till att allt blev bra.

Det känns verkligen helt galet att skolåret redan är slut, det har gått så himla snabbt. Sen jag fick barn har tiden gått snabbare än någonsin. Nyss var de nyfödda och nästa vecka antar jag att de blir myndiga. Typ så snabbt går det.

En vecka på fritids väntar för de små sen får de hela sju veckors ledighet att njuta av, vi får hålla tummarna för bra badväder i år .

Så äntligen bar det av på efterlängtat häng med bästisarna. Det var ju så himla länge sedan vi sågs så det var dags och lite till. Det blev en väldigt bra eftermiddag och kväll. Barnligan rastade sig i trädgården och plaskade i poolen och vi vuxna gjorde så gott vi kunde med att komma ikapp med allt prat om allt som hänt sedan sist.

Verkligen en välbehövlig dag, och till nästa gång får det inte dröja riktigt lika länge.

Ja, för mammavecka heter det ju de där veckorna när småfjunen är hos mig och allt är vardag och mammaliv. De där andra veckorna, pappaveckorna kan ju vara lite busigare för min del .

Nåväl, nu är de små hos mig igen och det känns ju alltid fint för fy tusan så himla halv jag kan känna mig utan dem. Att vi dessutom inleder lite lättsamt med långhelg gör ju inte saken sämre, så mycket ledighet att njuta av även om den säker försvinner snabbt igen. Redan nästa fredag är det dessutom skolavslutning, jag kan inte förstå hur himla snabbt läsåret gått och särskilt vårterminen som bara rasslade iväg.

Och med allt detta är det faktiskt bara fem veckor kvar att jobba innan det är dags för efterlängtat semester.