Det finns verkligen så många fina människor här. All personal är så go. Sen våra grannar här u huset. De har det ungefär 7000 ggr värre än oss, men ändå tänkr de på oss och peppar. Att de orkar ha den medänskligheten.
Men man blir lite personlighetsförändrad bara av att vara här och se allt "elände". Det finns ändå så mycket värme och glädje mitt i all.
Nu har jag äntligen fått mysa och gosa med Victor i famnen. Alldeles underbart. Vad jag har saknat honom. Det ät inte riktigt samma sak att bara klappa lite på ett sovande, nerdrogat paket i en säng.
Idag blev han av med dränaget och kisskatetern så det ser bra ut. De räknar med att han ska få komma ner på avdelningen imorgon.
Nu när han var lite piggare så sökte han själv kontakt, han fixerade blicken och kände igen oss. Han drog tom lite på mungiporna när Lovisa satte igång med sitt babblande.
