När jag skulle gå och lägga mig igår gnydde Lovisa. När jag kände på henne var hon kokhet. Så ptja.. Alvedon. Sen fick jag två barn i sängen och inte så mycket sömn. Lovisa är hemma idag eftersom man ska vara hemma 24 timmar efter feber, febern verkar dock vara borta igen vilket är bra.

Detta gjorde att det inte händer så mycket idag. Vi slappar mest här hemma. Imorgon hoppas jag på friska barn så jag kan storhandla i lugn och ro. Jag tänkte även äta lite lunch med Silvio, det var längesen så man får väl passa på.

Lovisa piffade till lite här hemma igår.

Snart dags att krypa ner under täcket. Natten som gick var lite småstökig så jag hoppas den här blir bättre. På dagis var de inte alls med på att barnen skulle hem så tidigt även om jag sa det när jag sa att de skulle börja tidigare. Nåja, det gick ju bra ändå, men de hade visst varit lite buttra i början. Antar att det är fler än jag som gillar sovmorgon . Och det var nog tidigt för dem för de somnade av redan innan kvällsmaten. Victor var uppe och hade kafferep med Tassan innan han somnade om.

Imorgon blir det onsdagsnöje på hög nivå, plocka upp lite här hemma och få tummen ur och sätta ner saker i förrådet, lägga upp några auktioner och lämna kläder i insamlingscontainer (kvinnojouren hade fått jättemycket saker runt jul så de kunde inte ta emot mer, skönt att de har ordentligt med saker).

Först en liten kvällsmacka, sen sängen. Är lite hungrig idag eftersom det varit lite halvdant med ätandet.

I morse skulle jag ju vara hos tandläkaren redan klockan 8. Jag räknade med att Silvio skulle gå upp sådär tidigt som jag gjort hela tiden sen han började jobba, men icke idag – jag väcktes av min egen väckarklocka klockan 7. Och då blev det ju stressigt förstår ni. Men vi hann även om det stundtals kändes som att jag körde på två hjul i kurvorna . Väl hos tandläkaren fick jag ändå vänta för han var försenad.

Sen sist hade jag fått en ny utväxt på ett annat ställe, men det var inte värre än att både den planerade och oplanerade togs bort idag, det gick snabbt och smidigt. Värst är bedövningen, jag får fortfarande lite ångest efter en tidigare brutal tandläkare. Min nuvarande tandläkare är toppen och mycket försiktig så det känns nästan inte alls, men det är ju alltid lite obehagligt när bedövningen sätter in och hjärtat rusar iväg och man blir skakig i ben och armar.

Väl hemma sov jag en stund, det är enda sättet att genomlida känslan av att bedövningen släpper. Nu ska jag hämta barnen och vi ska posta ett par Traderavinster och sen hämta en tv. Ja, ännu en. Nu börjar vi bli konstiga, men detta är förhoppningsvis den sista. Jag kunde inte motstå den för den var billig, liten och hade inbyggd dvd. Nu vore det själva f-n om man inte själv finge kolla på en film någon gång.

Vi är i sista fasen av Lovisas blöavvänjning nu. Det har ju gått bra än så länge och nu var det ett bra tag sen det hände någon olycka sist. Hon har lärt sig att känna efter när hon behöver göra behov och är bra på att ordna det också och säger till när hon är färdig. Det har varit problem främst bed bajsandet och hon har bett om att få blöja för den biten. Det har liksom låst sig helt och hållet när vi föreslagit pottan. Senaste dagarna har hon med lite blandade resultat fått ordning även på den biten, med blandade resultat menar jag att on ibland tagit initiativ själv och ibland har vi fått tjata lite. Två nätter nu har hon varit utan blöja och det har gått bra, hon vaknar själv och går upp för att kissa om hon behöver.

Ikväll var hon lite kinkig igen och ville ha blöja inför sovandet, men nu har det gått så bra så det är ju bara dumt. Istället fick hon en liten morot. Om hon fixar den här veckan och inte använder blöja (givetvis är olyckor okej) får hon en liten extra present på lördag. Hon önskar sig då lite nya pet shops så det blir ett litet paket om hon gör som vi kommit överens om.

Nu är det dags att sova, klockan 8 imorgon ska jag till tandläkaren och opereras, innan dess ska barnen ara lämnade på dagis.

Idag har vi verkligen gått all in och haft fullt upp hela dagen. Vi började lite lugnt med öppna förskolan i vanlig ordning. Där var det fullt ös som vanligt. Efter det skulle vi till stan för att ta itu med glasögonen samt ta med Silvios lunchlåda som han hade glömt hemma. Allt gick bra och vi avslutade med gott fika på Askelyckan.

Nästa anhalt var Tassar & Morrhår för att köpa mat till katterna. Det går åt lite mer mat än beräknat eftersom Victor får för sig att blanda maten med vatten och sådär. Dumt! Vi passade också på att tvätta den sjukt smutsiga bilen eftersom det var lite plusgrader, sen handlade vi lite mat innan vi tog en kissepaus hemma.

Sista aktiviteten på schemat var danslektion. Det var några på den närliggande högstadeieskolan som ordnade barndans idag så vi och några kompisar från öppna föskolan gick dit. Det gick väl lite sissådär, halva lektionen ville barnen bara sitta i mitt knä, men sen busade de loss lite.

Hemma igen blev det matlagning och sen sa Victor att han hade petat in en pärla i näsan… som givetvis satt fast. Silvio satte sig och ringde sjukvårdsrådgivningen och jag förberedde mig på en kväll på akuten. Nu slapp vi det för jag tog mig an google och hittade att man kunde prova något som kallas “föräldrakyssen”. Vi provade och pärlan kom ut igen. Slutet gott, allting gott. Jag ska fortsätta med tvättstugan.

Föräldrakyssen: Man lägger barnet i knät och låter huvudet vara lägre än kroppen. Håll sen för den fria näsborren och andas kraftigt i barnets mun, ungefär som när man ska göra konstgjord andning. Ut kom pärlan med allsköns snor och blod.

Lovisa har en fäbless för att namnge de olika affärerna vi handlar i med färger. Här hemmavid har vi den gröna och den röda affären. När vi storhandlar åker vi till den stora blåa affären. Igår när det skulle införskaffas lördagsgodis dög varken den gröna eller den röda affären. Nejdå, lördagsgodis köpes på den svarta affären.

Natten har varit ganska seg. Lovisa kom in till oss och väl där har hon hostat konstant. Inte mycket sömn för någon. Nu verkar hon ändå pigg och glad vilket är skönt.

Klockan 7 var det uppstigning idag. Inte så skönt, men ibland finns det inte så mycket att välja på. Idag tänkte jag vara supertråkig och ägna mig åt att ha stora städdagen. Verkligen ett lördagsnöje . Nåja, eftersom jag inte orkat i veckan mer än plocka det mest akuta får det väl bli nu. Silvio tar igen missad lektid med barnen istället och går ut med dem.

Mycket roligare blir det nog inte, alla utom Silvio (kors i taket!!) är mer eller mindre förkylda så det får bli vila och kurering.

Har sällan längtat efter helt så här mycket, men jag är fortfarande helt slut och trött efter det där nattjobbet. Tror inte det hade varit så farligt om jag verkligen kunnat sova ut efter jobbet, men nu blev det ju som det blev. Det blir bättre sen när jag jobbar “på riktigt”, då har ju barnen mer dagis så jag kan vila ordentligt om jag nu skulle jobba natt. Helst vill jag ju jobba natt för det skiftet är så rackarns trevligt, visserligen är typ alla supertrevliga på det där stället, men natten är bäst.

Hörseltestet idag gick bra, Lovisa vågade vara själv inne i provrummet så att inte Victor skulle störa. Inget fel på unga damens hörsel, så nu vet jag ju att hon lägger otroligt mycket energi på att ignorera mig .

Det ska bli skönt att krypa ner under täcket och sova. Jag tog en liten tupplur under tiden som Silvio fixade kvällsmaten, mycket välbehövligt – både med sömn och mat.

Imorgon ska vi inte ägna oss det minsta åt sovmorgon utan åka till sjukhuset igen, dags för hörseltestet som är en del av 4-årskontrollen. Klockan 8:10 ska vi visst infinna oss. Vad jag tycker om det? Förmodligen ingenting som kan sägas på godtagbar svenska . Att flickebarnet har extremt selektiv hörsel vet jag ju sen länge, hoppas att den är bra i övrigt.

Ja, han är så här söt nästan hela tiden, apar sig som bara den så fort en kamera kommer fram.

Det var lite segt att jobba och vid det här laget har jag varit vaken en dygn. Behöver jag säga att jag är trött? När jag kom hem var barnen redan vakna och nu är det fullt ös. Jag ska lämna dem på dagis om en timme och sen ska jag SOVA.. några timmar, blir tyvärr inte så länge, men det hjälper hoppas jag.

Det var ändå skönt att jobba lite, det känns alltid bättre än att vara hemma. Man inser dock att det är ett enkelt jobb när man varit frånvarande ett år och väl tillbaka är det bara att ställa sig och jobba utan instruktioner. Fast det kanske är bra att det är så enkelt när det är mitt i natten