Det är nog en och annan som knåpar på en årskrönika såhär på årets sista dag, jag är inget undantag.

Året har verkligen varit innehållsrikt. När året började hade jag fullt upp med heltidsstudier och halvtidsjobb. Inte alltid en enkel kombination. Jag dammade också av min symaskin och tog upp ett gammalt intresse. Att sy har jag gjort lite från och till i perioder och jag tycker ju liksom om det, jag behöver få vara kreativ och att sy är för mig ett enkelt sätt att få utlopp för min kreativtet.

Ett par månader in på året fick jag erbjudande om en riktig anställning på företaget jag varit inhyrd på. Det behövdes inte särskilt lång betänketid för att tacka ja till det erbjudandet då jobb verkligen varit ett stort problem. under så många år. Min nya utmaning blev att klara av det sista av skolan samtidigt som jag helt plötsligt jobbade heltid. Det blev många långa kvällar vid datorn och jag var minst sagt stressad.

I början av sommaren var jag äntligen klar med skolan och blev storslaget firad av mamma och Kalle. Samma helg var jag och Silvio på vår första date. Efter sju år tillsammans och två barn senare kände vi att det kanske var dags för en första date.

Sommaren kom och jag började då känna att jag mer än någonsin hade haft mycket stress under många år och jag var förbannat trött. Tyvärr hade jag inte hunnit jobba ihop några semesterdagar, men jag tog mig råd att  vara ledig två veckor utan betalning.

I slutet av sommaren började Lovisa sin nya etapp i livet och gick från att vara dagisbarn till att bli skolbarn i och med att hon började förskoleklass. Övergången har inte varit helt smärtfri och det finns fortfarande mycket att jobba med, men det är häftigt att se hur ens barn växer och utvecklas även om det går lite snabbt ibland .

Hösten har inte varit någon bra tid för mig. Jag har mestadels varit trött och stressad. Det har inte varit enkelt att puzzla ihop det nya vardagslivet med skola som börjar klockan 8 på morgonen för Lovisa, ett nattsuddare till son och ständigt kvällsjobb för mig. Jag har tagit varje chans som funnits och tackat ja till dagpass när det erbjudits för att få vanliga vardagskvällar med familjen. Vi brukar lite skämtsamt, men med en del allvar säga på jobbet att det är ingen mening att försöka ha vänner utanför jobbet för det är omöjligt att träffa dem och det stämmer ju till viss det. Med Silvio som jobbar varannan helg blir det inte mycket tid och ork över till annat.

Såklart har det inte bara varit tungt och motigt. Att ha fått ett jobb och att vi äntligen är två som kan bära den ekonomiska bördan i familjen är ett jättefin start till att få rätsida på saker och ting igen. En stor stressfaktor försvann. Jobbet har också medfört många nya, fina vänner som jag är jätteglad över att få träffa varje jobbdag. Jag har fått många nya erfarenheter från de människor jag träffat och det är lärorikt och nyttigt att få nya perspektiv.

Nu har jag varit ledig ett tag och snart är det dags att återgå till verkligheten, men först ska vi ta itu med nyåret.

Jag vill avsluta med att önska alla ett riktigt Gott Nytt År! Jag hoppas att 2015 blir ännu bättre.

Javisst, en sådan har genomlevts idag. Typ. Ju mer lediga vi är, desto piggare är barnen.. och jag är ju i mitt vanliga zombieläge vilket ger en ganska oskön kombination. Att Silvio dessutom jobbade 12-21 idag förbättrade inte mina förutsättningar att få litelugn och ro efter ännu en dålig natt. Dåliga nätter nu beror på en kombination av fyrverkerier och knölig son, i övrigt börjar jag snudd på känna mig pigg.

Nåväl, ungarna ville till skogen så till skogen for vi. Bokhultet fick det bli för det är typ en skog som är lätt att köra till, men nästa gång får det nog bli en annan skog för andra upplevelser. Nåja, vi tog en promenad och pratade om allt och inget där i skogen innan det började bli mörkt och vi åkte hem igen. Typ så. Skönt att kraven inte är så höga.

Nu ska vi ta itu med det där med nyår sedan väntar ju vardag igen, jobb och sådär från fredag.

Julafton och det det där förflöt lugnt. Barnen var såklart riktigt pepp och längtade efter julklapparna. Vi var hemma, bara vi och min bror. Lagom ansträngande alltså. Glatt öppnades klapparna och barnen var nöjda. Eftersom de fick en del legosatser fick vi vuxna rycka in och hjälpa till med byggandet.

Jag tog ledigt från jobbet nu runt jul för att kunna vara hemma. Väldigt skönt och lugnt även om barnen kanske inte är fullt så lugna. Tur att jag snabbt glömmer hur himla härjiga de kan vara. Silvio däremot har ju inte fått något ledigt och nu hade han jobbhelg så vi har fått klara oss själva. Igår åkte vi till vännerna i Ingelstad där det var fullt ös med alla barnen, vi blev bortskämda med både fika och kvällsmat till min stora glädje.

Fyra dagar till väntar med ledighet för mig och barnen sen börjar jag jobba igen på fredag. Vi får se vad vi hittar på. I vanlig ordning har jag ju haft storartade planer för allt som ska hinnas med och har egentligen inte hunnit med mycket alls.

Fokus för mig har ju ändå varit att vila då jag mådde rätt dåligt sista veckorna innan jul med mycket stress som ledde både till huvudvärk och kraschad mage. Huvudvärken försvann snabb, men magen lever ett eget liv fortfarande. Kanske inte är så snällt att mata den med en massa julmat och godis.

Idag var första lediga dagen, tillika lönedagen. Jag och barnen tänkte fixa ett par småsaker såsom inköp av julklapp till deras far samt lite mer mat. Efter en sväng på Grand Samarkand där barnen skulle slita i allt, tjata om allt och bli ovänner om allt mellanlandade vi på Burger King för någon sorts näringsintag och fortsatt härjande. Slutdestinationen var Citygross och då var mitt tålamod hyfsat slut så jag blev lite trött på Victor när han skulle vara omständig och öppna/stänga dörrar till kylar och sådär så jag ledsnade och fräste nog åt honom att fler vill handla och att hans procedurer och tjafs liksom tar lite onödigt lång tid då andra behöver komma fram.

Guldstjärna till mannen som snällt sa till Victor att han gärna kunde få stänga dörren efter att han tagit det han ville ha. Alltså tack, på riktigt.

Sen blev jag lite snällare en stund tills vi var klara, hade handlat typ hälften av det vi skulle ha och åkte hem istället. Hade tänkt att snälla barn kunde få ett litet studiebesök på mitt jobb då de varit sugna på att kika in där, men jag orkade inte riktigt.

Nåja, imorgon julafton. Innan dess ska disken undan, skinkan ska lagas och imorgon får det bli fix av den andra maten. Inga jätteprestationer, men jag är ganska så himla trött så ambitionsnivån är inte så hög. Vi kommer bara att vara hemma, min bror kommer så det blir en lugn och sansad tillställning även om barnen är extremt speedade över sina julklappar.

Vilken vecka – igen! Hur mycket jobb som helst, men nu är det äntligen helg med lite vila. Jobb på måndag och sedan är jag ledig ända till nästa år. Fint som snus det!

I veckan har det hunnits med saker som min födelsedag, långtids-EKG av Victor hjärta, ett evigt knaprande av huvudvärkstabletter på grund av stresshuvudvärk. Imorgon väntar simskola och sedan tänkte jag ta itu med det där med julen. Inte en endaste stake eller stjärna har kommit upp i år, men en gran ska vi nog lyckas få till.

Idag jobbade jag, skönt nog, dagpass. Jag kunde hämta barnen och var beredd på en lugn kväll, men de var så speedade så lugnet infann sig inte riktigt. Lite jobbigt, men ändå skönt att vara hemma i vettig tid.

I veckan har det varit mycket jobb för min del med mycket övertid så jag känner mig ganska så trött och sliten. Nu längtar jag verkligen efter lite ledighet för att ladda om batterierna.

Idag är jag lite extra seg för igår var det julbord med jobbet. Massa god mat, jobbarkompisar och några timmar på Kafé de Luxe, sen fick det vara nog och det blev hemfärd när folk fortfarande köade för att komma in. Lite nattmat och en busstur senare var det skönt att bädda ner sig i sängen.

Jag innledde dagen med sovmorgon, nu är det tvättid och allmänt slappande och lite plockande här hemma. Har för tredje dagen i rad huvudvärk som kommer krypande och gör ont. Igår försvann den efter ett par öl, i fredags efter vila och idag vet i sjutton vad som kan hjälpa då hemma själv med barnen inte innebär så värst mycket vila .

Jamenvisst. Idag jobbade jag tidigt och Silvio är på julgalej med jobbet. Jag och barnen har haft en mysig kväll för oss själva som innehöll inslag av Idolfinal och pyssel.

Imorgon rivstartar vi med simskola sen tänkte jag slå på stort (hoppas att Silvio också tänker i samma banor) och städa iordning här hemma. Sen blir det dags att plocka fram julpyntet och börja få lite fason på den biten. Tvättid är bokad också i hopp om att eliminera tvättberget som vuxit sig frodigt. Ibland är det skönt att boka tvättstugan och få undan mycket på en gång.

Och givetvis ska jag vila också, allt annat vore ju väldigt märkligt. Vill bli av med den här tråkiga förkylningen jag dragits med i två veckor. Har kanske inte det ideala jobbet för att bli frisk, men det går sakta åt rätt håll så hoppet finns där.

Nu däremot är det dags att inleda med en god (förhoppningsvis) natts sömn.