Den dagen var i måndags. Så jag får väl skriva om vad jag gjorde i måndags.
Dagen började med att jag stämplade ut från jobbet, körde hem och somnade gott. Steg upp sen för att följa med till dagis. Hem igen för att sova. Hämtade barnen. Kvällen var ägnad åt att fotografera barnen. Man fick möjlighet att ta poträttbilder på dagis så vi ordnade med det. Lovisa var lite blyg först så hennes enskilda kort kanske inte blev så jätteroliga, det blev även kort på barnen tillsammans och slutligen på den lilla solstrålen Victor.
Hemma igen åt vi kvällsmat, barnen somnade, jag försökte somna, men misslyckades. Åkte till jobbet.

Det är väl ungefär så alla mina dagar ser ut, minus fotografering.

Den gick snabbt som attan.

Igår var jag och resten av invånarna i den här stan på Citygross. Varför jag dumdristar mig att åka dit beror på två saker, dels finns det billiga blöjor (som funkar okej) och så finns välling till Lovisa där. Att jag snubblade över lite superbillig köttfärs gjorde ju bara trängselresan bättre.
Hemma igen kom pappa förbi, vi fick hans gamla tv då han ändå ska köpa ny. Stor är den och framförallt tung, men nu är den på plats. Tyvärr hade vi ingen tillräckligt lång antennsladd plus att pappa glömde fjärrkontrollen så än så länge står den bara och ser fånig ut.
Lördagen slutade ganska snabbt förm in del då jag somnade på soffan tidigt på kvällen.

Idag försökte vi aktivera våra rumpnissar med pulkaåkning, men det var ingen great success. Victor ville inte alls åka och Lovisa tjurade mest så vi gick en sväng till affären och sen hem igen. Två gånger åkte Lovisa ner för backen.
Jag sov lite i eftermiddags för att orka med att jobba inatt. Kvällen har ägnats åt den extremt tråkiga sysslan “lägga in all tvätt som vi inte orkat lägga in på aslänge”.

Imorgon ska barnen fotograferas. De missade gruppfotograferingen på dagis, vi kom hem samma dag som den var. Tills imorgon kunde man boka in tider för individuell fotografering så det valde vi. Det kan vara kul att få lite vettiga poträttbilder på barnen. Bra julklappar till far- och morföräldrar om inte annat.

Kärlek kan vara väldigt mycket. Kärleken är också konstant, men föremålen varierar.

Den bästa kärleken jag känner är den till mina barn, den är så enkel. Oavsett så älskar jag dem hur mycket som helst, jag kräver ingenting tillbaka.

Kärlek till en annan person, tex en pojkvän är betydligt mer komplicerad. Då handlar det snarare om att våga. Att kasta sig in i något och inte veta om man någon tar emot. I det här fallet krävs det också en tvåvägskärlek annars blir det väldigt fel.

Jag är nog inte så bra på att spinna vidare på detta ämnet idag då det inte är något som jag funderar särskilt mycket över.

En dag försenad kommer den här eftersom jag somnade ifrån allt igår.

Så vad som åts.. inte mycket, en riktigt dålig dag ur näringsintagssynpunkt.

Frukost var ett par mackor med smör på, lite juice till det.
Lunch bestod av en lussebulle.
Kvällsmat var kyckling- och nudelwok.
Kvällsgott var lite smågodis och några ostbågar.

Hela min dygnsrytm är ju omställd och när jag jobbar så äter jag en del på nätterna och därmed lite mindre på dagarna eftersom jag mest sover då. Helgerna brukar bli lite skeva eftersom jag är uppe på dagen, men ändå äter för lite.
Nåja, går ingen nöd på mig.. jag har att ta av .

Intressant rubrik idag, mina föräldrar.

Jag har pappa Olle, nyblivet pensionär och blivande Eskilstunabo. Pappa är ungefär allt jag inte är, men som jag skulle behöva vara. Jag har nog alltid varit pappas flicka och pappa har alltid varit min stora idol, jag ville alltid göra allt som pappa gjorde, även plugga i Lund även om det aldrig blev så.
Pappa är väldigt händig av sig, ändå tills det kommer till bilar så jag anar ju varför jag är så kass på bilar .
Pappa har sin fru sedan typ 20 år tillbaka och de tillsammans har blivit något slags husvagnsfrälst folk, så fort vädret tillåter åker husvagnen fram och sen kuskar de land och rike runt både i Sverie och resten av Europa.

Sen har jag mamma Anngerd också, hon är nog den jag lyckats bli mer lik i mångt och mycket. Vi vill alltid att saker ska hände på en gång när vi fått för oss något. Mamma bor i ett stort hus med sin sambo någonstans mitt ute i skogen. Där bor också min gammelkatt Evert, en katt mamma tagit hand om när en på hennes jobb avled (mamma jobbar på äldreboende) samt något slags nytillskott i form av en hund. Mamma är född från tornedalen och har därför ett lite konstigt modersmål och sen pratar hon helt hejdlöst mycket hela tiden, ibland undrar jag om hon ens är tyst när hon sover .

Båda mina föräldrar är toppen på sitt sätt och har väl lyckats bidra med att jag blev den knäppgök jag blev .

Nu fortsätter vi min lilla förlängda adventskalender. Dagens tema tycks vara min första kärlek. Lite skoj tema.

Min första ickekärlek (för det kan man också skriva om) inträffade på lekis (det som numera heter förskoleklass). Av någon outgrundlig anledning fick alla i klassen säga vem de var kär i. Jag som inte alls var kär i någon för jag tyckte att killar var typ superfåniga och inte dög till annat än kompisar nämnde då en av mina bästa kompisar. Alla andra tjejerna valde en annan kille. Det fick man ju höra sen för han valde mig också. Pappa roar sig med att fortfarande skoja om att jag borde bli tillsammans med honom. Njäää.. skulle inte tro det .

Kärlekar har det passerat en hel del genom åren, en del större än andra. Min första riktiga kärlek, den där man trodde skulle vara livet ut var Jonas. Vi träffades på Sivans (en studentpub här i stan) när jag var bartender för kvällen. Det tog dock ett par månader till innan det faktiskt hände något mer än att vi bara sa hej till varandra när vi sprang på varandra ute på krogen. Han var även min första sambo.
Numera är han lyckligt gift, men jag kan fortfarande räkna honom till en av mina absolut bästa vänner och jag är glad för att han finns i mitt liv även om det är på ett annat sätt numera.

Den här veckan har verkligen gått i raketfart, tiden bara flyger fram. Inte hinner man något heller känns det som, men förhoppningsvis kan vi hitta på lite kul i helgen. Typ åka pulka, det är väl det som är kul på vintern.
Lovisa är så himla söt, igår sjöng hon lite när hon skulle sova, hennes ständiga följeslagare är en Pippidocka. Mitt i sången utbrister Lovisa “Pippi sjunga näää.. shhh!”. Bra att skylla på Pippi när det låter fel.
I helgen väntar vi lite besök från pappa, vi ska få hans gamnla TV, så himla gött, då kan vi äntligen få se lite annat än barnprogram när det finns en extra. Pappa och hans fru är i full färd med att flytta till Eskilstuna då de känner att Åseda inte är så värst spännande nu när de är pensionärer.

STORT GRATTIS också till min fina vän Camilla och hennes man Markus som fick sin lilla dotter i måndags.

Vad kan man säga om mig om man ska vara lite objektiv, men ändå personlig?

Jag föddes för sissådär 30 år sedan (17 december) här i Växjö. Min uppväxt var förlagd till Åseda, mer eller mindre hålan som Gud glömde. I ett litet rött hus (nåja, rött tegel räknas väl också) bodde jag md min mamma och pappa och vår matchande röda hund. När jag var nästan 3 år fick jag en lillebror.
Första åren var ganska softa, mamma var dagmamma så varje morgon kom en leverans kompisar hem. Några år senare fick jag dock bli dagisbarn när mamma bestämde sig för att göra annat i livet än att byta blöjor på diverse barn.
1987, då hände det grejer. Jag började skolan och mina föräldrar skilde sig. Jag valde att bo kvar i huset med pappa. Mamma och lillebror flyttade den långa vägen till andra sidan Åseda (så de fanns på väldigt nära avstånd).

Hästarna kom i i mitt liv på riktigt när jag var 10, och de har stannat kvar om än i mindre omfattning på senare år då annat har prioriterats i livet. Trots att hästarna alltid fanns lockade annat än Åseda när jag blev äldre så när det var dags för gymnasieval tog jag chansen att börja i Växjö för att få se något annat, smart drag, men väldigt jobbigt med pendlandet. I den här vevan valde jag också att flytta till mamma, vilket just då kändes som den mest hållbara lösningen, helst hade jag nog velat bo själv.

Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med mitt liv. Plugga skulle jag inte för skoltrött var jag, det är ett slags konstant tillstånd hos mig så inget konstigt med det egentligen.
Jag tog en del av mitt pick och pack och hamnade i Skåne, i den lilla hålan Glimåkra. Storleken på samhället motsvarade Åseda så frågan är väl vad jag skulle dit och göra? Jo, jag gick en konsthantverkslinje på folkhögskolan i Glimåkra. Riktigt bra efter alla tunga teoretiska skolår. Jag fick lära mig sy kläder, väva, dreja och måla. Ett underbart år.
Sen var det vägskäl igen. Jag sökte in till universitet och högskolor. Jag ville bort, men hamnade i Växjö. Inledde med att läsa ett år Religionsvetenskap. Tänkte sen att det kanske är dags att bli vuxen så jag började på Systemvetenskapsprogrammet. Några år senare var jag hopplöst arebtslös så det har blivit lite småkurser för att fylla ut tiden.
Jag var även flitig med att jobba alla år jag pluggade, mer eller mindre hela tiden har jag jobbat som croupier och sen har jag varit på en hel massa olika lager.
Så kom vändningen 2006 när jag fick sommarjobb på Tradimus /Aditro och sedan fortsatt jobb där, men på annan avdelning. Det kändes äntligen lite vuxet att ha fast jobb. Jag förändrade ganska mycket i mitt privatliv under den perioden. Efter ett tag träffade jag Silvio och resten har väl ni flitiga bloggläsare redan klurat ut.

Det var väl lite av vad jag gjort, men man kan ju också undra hur jag är som person. Skulle jag beskriva mig själv med tre ord skulle det vara: rastlös, impulsiv, tidsoptimist. De tre orden beskriver i stort sett allt jag tar mig för. Sen finns det såklart så mycket mer, men det framkommer nog den närmsta månaden.

Denna lista har cirkulerat runt ett tag på lite olika ställen och nu kör jag den som en lite förlängd adventskalender.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Efter att vi lämnat barnen på dagis åkte vi iväg och fixade deras julklappar. Vi visste ju vad vi skulle ha så det kändes bra att fixa de sakerna innan det tog slut i affärerna. Lovisa får en gunghäst. Visserligen är hon kanske lite för stor för det, men hon är så väldigt glad i hästar så när vi hittade en kändes det helt självklart.
Victor får mer Duplo, han har redan grundklossar så u får han en bottenplatta och lite mer klossar med siffror och sånt skoj.
Det blir säkert mer klappar så småningom, men huvudsakerna är ordnade. Vi hittade ett roligt bilgarage med en massa aktiviteter som Victor nog skulle gilla, men det kanske får bli till födelsedagspresent i så fall.

I eftermiddags hade vi utvecklingssamtal för Lovisa. Det gick bra. Huvudnyheten var att hon ska byta avdelning efter jul. Först hade det varit tal om att hon och de två som ska byta skulle flyttas upp direkt till mellantorget, men att det nog blir för stort steg så de får gå kvar på lilla torget, men byta till en avdelning med större barn. Just nu är det mest riktigt små barn på Lovisas avdelning så det passar bra.
Sen pratade vi också om att hon är med i en grupp som lär sig teckenspråk. Starten till det var att ett annat barn har svårt med språket, så då får lite andra barn som också har lite svårt med språket av olika anledningar vara med i en grupp som lär sig teckenspråk. Det fungerar tydligen jättebra. Lovisas problem är ju att hon inte kan prata så tydligt, hon beöver lite lugn och ro för att man ska förstå henne. Så nu kan hon uttrycka sig på andra sätt och även fröknarna får lättare att kommunicera.