Jag är ju lite slö med att lägga upp bilder. Mest för att jag faktiskt är slö med att ta bilder. Men här kommer ett gäng från dagen.
Lovisa visar upp sig i sin nya klänning som hon fått av tant shoppa.
 

Och finaste bilderna. En kry Victor.
 

Energin var i botten efter att båda smågrisarna har varit ledsna inatt.
Lovisa klarade visst av tricket att knäppa upp bodyn och ta av sig blöjan. Tur det bara var kiss i blöjan.

Eftersom vädret var fint idag fick Lovisa leka i sin pool igen. Vilket genidrag att köpa den. Hon underhåller sig själv på en väldigt begränsad yta. Jag kunde sitta i solen och läsa.

Imorgon är det måndag igen. Lovisa får gå till dagis igen och jag ska till optikern. Kanske att lösningen på min enorma trötthet finns där. Annars finns det liksom inte så mycket alternativ kvar.

Ganska händelselös dag om man säger så. Full fart på ungarna. Mindre fart på mig. Jag får ha storartade planer imorgon istället.

En sån råkade jag på i morse när jag skulle åka buss. Totalt nonchalant kille, ca 16-17 år. När jag skulle kliva på med barnvagnen satte han sig på sätet som är vid barnvagnsplatsen. Där stod även en del bagage varpå det var lite trångt att köra in vagnen, men verkligen inga problem om han haft vett att akta på sig. Efter att jag sagt till honom ungefär 3 gånger och sonika körde över hans fötter minst lika många gånger flyttade han ungefär 5 cm på fötterna vilket gjorde att jag precis kunde styra in vagnen utan att parkera den på hans fötter.
Att inte ens försöka underlätta eller ens titta upp eller svara på tilltal eller vafan som helst. Ungjävel. Just honom skulle jag vilja träffa på någon gång om jag sitter i position att anställa folk och han skulle komma på intervju.

Det gick bra hos läkaren. Eventuellt skulle vi ju bli inskrivna på lasarettet här, men det behövdes inte, vi kände oss trygga med att ha Victor hemma.
Efter ingreppet som gjordes i torsdags kväll hittades ett fel på hans njurar. Det visste vi inte om då vi inte fått information om det. Men det såg ut som att de inte hade delat på sig ordentligt utan liksom låg i mitten. Detta ska kollas upp med noggrant, men det är inte något som är bråttom med just nu.
Sen skelar ju lillkillen lite. Han gjorde ju det innan också, men det har varit lite mer nu efter operationen så eventuellt ska han få träffa en ögonläakre för det.
Och till sist så har han lite dålig puls i ena benet, vilket också kan vara efter allt i torsdags då flödet minskade rejält i samband med allt som var instucket i honom.

Vi erbjöds också kontakt med psykolog/kurator så vi bestämde att om kuratorn kan så ska hon vara med på nästa träff. Det kan ju komma upp saker efter hand som behöver bearbetas.

Sen guligast av allt. När han åkte ambulansen ner till Lund vaknade han upp vid ett tillfälle och tittade väldigt vaken. Söterskan som var med snabbade sig då med att ta en bild på honom. När hon fick höra att vi skulle dit idag så hade hon tryckt ut bilden så att vi kunde få den.
Tack!

Efter turen på lasarettet slutade det regna så jag gick en snabbtur på stan. Jag bokade in en tid för synundersökning, tycker jag börjar se lite dåligt.

Ja, vi läser ju samma sommarkurs.

Men jag kommer inte in i det där programmet där kursen är så att säga. Jag har inte fått några inloggningsuppgifter hemskickade som man skulle få och trodde då att jag kanske skulle kunan använda mina vanliga inloggningsuppgifter, men det fungerade inte.

Hur lyckades du?

Så idag kom dagen. Vi fick åka hem. Utan mellanlandning på lasarettet. Visserligen ska vi dit klockan 10 imorgon, men det är ju ingen big deal i sammanhanget.
Tyvärr krånglade det lite med hemrsan. Vi skulle få färdtjänst hem och fick veta att vi skulle bli hämtade "på eftermiddagen". När ungefär hela eftermiddagen hade passerat och vi var trötta på sjukhuskorridoren fick vi veta att det "blivit strul" med vår beställning så de skulle komma tidigast klockan 18.
Så nu är vi hemma.

Jihoo..

Dags att gå till affären. Det som fanns att äta här var på väg att krypa iväg av sig självt.

Det blev ju inte så mycket av det inatt. Victor slog på stort och sov ungefär 3 timmar totalt om man räknar gårdagen och sen natten. Han har fruktansvärt svårt att komma till ro.
Han har ju lite svårt att sova i vanliga fall också, men nu är det lite väl extremt. Tack vare snäll nattpersonal fick jag lite sömn natten som var.
Sen hade jag en liten dust med en sköterska i morse. Hon kan vara lite speciell har vi fått erfara. Hon började skälla på mig för att Victor inte var vägd på morgonen. Då sa jag att eftersom han sovit ungefär 3 timmar senaste dygnet tänker jag inte väcka honom för att det ska vägas på morgonen. Han får sova… Han hade då äntligen somnat.
Men hon gjorde sina undersökningar… och guess what… han vaknade. Hon undvek faktiskt att göra undersökningar sen om det var så att han sov. Hehe..
Nåja, hoppas pojkarna får lite söman i natt.
Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa ett tag innan jag somnar.

Sorry att jag hållt er på halster så länge, men det var min natt på sjukhuset så jag har varit där sen igår morse. Nu är det dock tjejkalas här igen.
Victor gör enorma framsteg, vilken käpe han är. Helt otroligt.
Han har koll på läget igen, har ögonkontakt, gillar att titta på leksaker och avfyrar ett litet leende då och då. Idag slog han dessutom på stort och åt en flaska mat själv. Han har ju haft lite problem med att äta, men idag släppte den spärren vid ett tillfälle. Jag skulle tro att han får ha kvar sonden några dagar till, men det går helt klart åt rätt håll.
Ultraljudet idag såg fint ut, lungröntgen ska diskuteras imorgon och neurologen var nöjd så vi är snart på väg mot Växjö. Är de fullt nöjda med Victor imorgon får vi byta sjukhus. Underbart!
Neurologen sa att Victor eventuellt kan få epilepsi som en följd av sina skador han ådragit sig på hjärnan, dessutom får vi vara lite observanta så att han utvecklas som han ska, men förmodligen ska han inte fått några men.
Vilken underbar beskyddare han har, lillkillen. Fantastisk insats

Jag vill vrida tillbaka klockan och ha de här små ögonblicken kvar för alltid.